Kyrkokonst 

av Susanne Glöersen 

Cisterciensorden i sin ursprungliga form tillät egentligen inte någon konstnärlig utsmyckning i sina klosterbyggnader. Man menade att konstföremål, färgprakt och dyrbara material störde den andliga koncentrationen hos "Guds fattiga och ödmjuka tjänare" d.v.s. munkarna och nunnorna.  De enda bildverk som under lång tid var tillåtna var framställningar av Kristus på korset. En beskrivning av kyrkokonsten i Askebys cistercienskloster hade därför kunnat bli mycket kort om den stränga konstsynen inte hade mildrats med tiden. Dessutom var Askeby kyrka mer än klosterkyrka, den tjänade också som en helt vanlig församlingskyrka som i sin avdelning hade behov av andra liturgiska föremål än vad klostret hade, en dopfunt till exempel. Detta betyder att Askeby kyrka sannolikt redan under klostertiden hade en betydande konstnärlig utsmyckning trots att den tillhörde cisterciensorden.

De verk som beskrivs här, med två undantag, fanns förmodligen i kyrkan då den återinvigdes 1444. Såväl klosterkyrkan som församlingskyrkan pryddes då av kalkmålningar. Till klosterkyrkans inventarier hörde också ett triumfkrucifix och en pietà som ännu finns kvar. Det gör däremot inte det altarbrun som numera finns på Statens Historiska Museum. Kyrkans speciella skyddshelgon var Jungfru Maria och Sankt Olof. Skulpturer av dem bör ha prytt sidoaltarna på ömse sidor om triumfkrucifixet, men ingen sådan skulptur finns bevarad. För att ändå försöka ge en bild av hur det kan ha sett ut i Askeby har ersättare från två andra östgötakyrkor fått träda in i deras ställe. Utöver S. Maria och S. Olof nämns  flera andra helgon i Askebys annaler såsom S. Anna, S. Bernhard, S.Bernhardinus, S. Nicolaus och S. Klara. Det fanns troligen bilder av dem alla, S.Anna hade till och med ett eget kapell, men ingenting finns bevarat.

Av den medeltida församlingskyrkans inventarier finns dopfunten ännu kvar om än ej på sin ursprungliga plats.

Träskulpturerna som numera är placerade i det f.d. nunnekorets väggnischer ingick tidigare i ett altarskåp från mitten av 1400-talet. Det skåpet fanns dock inte i kyrkan under klostertiden, utan kom till Askeby först 1732.