Klosterliv 

Klausuren var i varje fall tidvis strängare för nunnorna än för munkarna. Av uppteckningarna från Askeby tycks emellertid framgå att man då och då lättade lite på den för att senare skärpa den igen. Det förelåg väl också då olika uppfattningar om klostrens roll i samhället.

Generellt gällde att vare sig nunnorna eller abbedissan fick lämna klostret utan tillstånd av abboten i Alvastra. Margareta Haraldsdotter måste således ha ett tillstånd för att 1376 resa till Norrköping för viktiga förhandlingar. Abbedissorna var därför i de många fastighetsaffärerna beroende av rådgivare. Men också i dessa affärer kom en uppluckring. Abbedissan framstår mot slutet av medeltiden alltmer som en företagsledare med rätt att ta emot besökare och matgäster på sitt rum.

Ingen man utom visitatorn, abboten i Alvastra, fick beträda klausuren, men också för honom var samtal med nunnor ansikte mot ansikte förbjudet. Vid bikten skulle fönstret vara gallerförsett och täckt med en duk. Bara abbedissan fick samtala med personer som bodde utanför klostret. Det här var således bestämmelserna - hur de användes i praktiken vet vi inte mycket om.