Det har skrivits mycket om cisterciensernas byggnadsskick. Generellt gäller att klostren anlades i dalgångar med god tillgång till vatten. Runt klosterområdet fanns en mur med port och portstuga, och nära denna byggdes gästhus, sjukstuga, sovsal och kapell. Man skulle inom klosterområdet rymma t. ex. kvarnar, ugnar, verkstäder och trädgårdar för att producera det mesta av vad man behövde i ett självhushåll. Längre in på området låg de egentliga klosterbyggnaderna, också de med en förhållandevis enhetlig utformning.