På våren 1444 kunde församlingsborna och klosterfolket glädjas åt att deras kyrka förskönats med ett nytt innertak av murade tegelvalv, sammanlagt sex stycken, som man nog tyckte påminde om själva himlavalvet. Valven var dekorerade med målningar på torr puts med s.k. al secco-teknik. Valven var inte bara vackra, de var också mycket brandsäkrare än det gamla timmertaket.
En numera försvunnen latinsk inskrift i taket i nunnornas del berättade att kyrkans valv var färdiga den 29 april 1444. I översättning löd inskriften ”Till Guds och hans ärorika moder jungfru Marias och den helige Bernhards ära fullbordades detta valv Herrens år 1444 på Petrus martyrens dag då nunnan fru Anna var föreståndarinna, herr Olof syssloman och Matthias Johansson byggmästare.”
Det är alltså känt vem som har murat valven, men inte vem eller vilka som dekorerade dem. Alla valvmålningar, utom de i den f.d. församlingskyrkans västra valv, blev sedermera överkalkade, men är åter framtagna varvid färgerna har dämpats. Dekoren består av geometriska mönster och stiliserade växtmotiv. Ingenstans finns några berättande figurscener.
Läs mer om kalkmålningarna här