Konst

Ursprungligen tillät cisterciensorden inte någon konstnärlig utsmyckning i sina kloster. Man menade att konstföremål, färgprakt och dyrbara material störde den andliga koncentrationen hos ”Guds fattiga och ödmjuka tjänare”. De enda bildverk som under lång tid var tillåtna var framställningar av Kristus på korset. Men den stränga konstsynen mildrades med tiden, i synnerhet i nunneklostren, och Askeby klosterkyrka kom att hysa en förhållandevis rik konstnärlig utsmyckning.

Triumfkrucifixet, detalj. Foto Håkan Wirström.
Kalkmålningar i klosterkyrkans tak.
Pietà i högaltarets altarskåp.

Flera kyrkor under samma tak

Kyrkobyggnaden tillgodosåg både konventets, församlingens och kungsgårdens behov av en egen kyrka. Byggnaden rymde med andra ord minst tre kyrkor, klosterkyrkan, församlingskyrkan och en mindre gårdskyrka eller kapell. De olika kyrkorummen hölls åtskilda av någon form av skrank. Då klostret återinvigdes 1444 hade såväl klosterkyrkan som församlingskyrkan nyligen prytts med kalkmålningar och förmodligen skänktes också förnämliga inventarier till klosterkyrkan i samband med invigningen.

Klosterkyrkan

Till klosterkyrkans inventarier hörde ett triumfkrucifix och en pietà som ännu finns i kyrkan. Det gör däremot inte det altarbrun som numera finns på Historiska museet i Stockholm, se Textil. Kyrkans speciella skyddshelgon var Jungfru Maria och Sankt Olof. Skulpturer av dem bör ha prytt sidoaltarna på ömse sidor om triumfkrucifixet, men ingen sådan skulptur finns bevarad. För att i visualiseringen försöka ge en bild av hur det kan ha sett ut i kyrkan har ersättare från två andra östgötakyrkor fått träda in i deras ställe. Det är den berömda Himladrottningen i Heda och en bild av Sankt Olof i Kristbergs kyrka. Utöver S. Maria och S. Olof nämns flera andra helgon i Askeby klosters annaler såsom S. Anna, S. Bernhard, S.Bernhardinus, S. Nicolaus och S. Klara. Det fanns troligen bilder av dem alla, S.Anna hade till och med ett eget kapell, men varken bilder eller kapell finns kvar.

Fotomontage av ett medeltida altarskåpet som skänktes till Askeby 1732. Figurerna är nu placerade i nischer kyrkväggarna.

Träskulpturerna som numera är placerade i korets och långhusets väggnischer ingick tidigare i ett altarskåp från mitten av 1400-talet. Det skåpet fanns dock inte i kyrkan under klostertiden, utan kom till Askeby först 1732.

Församlingskyrkan

Dopfunt i kalksten från slutet av 1200-talet.

Av den medeltida församlingskyrkans inventarier finns dopfunten ännu kvar om än ej på sin ursprungliga plats.

Susanne Glöersen

Lämna ett svar