Dockorna i montern föreställer tre olika kategorier av cisterciensiska klostersystrar: I mitten står abbedissan, t.h. en vigd nunna och t.v. en leksyster.
Nunnorna bar en fotsid tunika av naturvitt ulltyg med svart bälte och ett svart så kallat skapular. Hals och hår täcktes av ett vitt dok och däröver bars en svart slöja. Vid kortjänst bar alla en vit kordräkt över den vanliga dräkten lik den som abbedissan bär. Leksystrar bar en mörkare dräkt. Leksystrarna bodde i klostret för att hjälpa till med de praktiska sysslorna. De följde i stort ordens regler, men de vigdes inte till nunnor. Det var ofta tjänsteflickor som de högättade systrarna tagit med sig då de gick i kloster. Montern står i en igenmurad öppning där det en gång funnits en trappa. Det var den så kallade nattrappan som ledde från nunnornas sovsal, dormitoriet, till kyrkan.
För att bli nunna måste man lova att leva i fattigdom, lydnad och kyskhet, vilket innebar att man inte fick äga något, att man måste lyda klosterregeln och att man skulle leva i avhållsamhet. Om man bröt något löfte blev man straffad. Det svåraste lär ha varit att lyda. Nunnornas dagliga liv styrdes av regeln Ora et labora, bed och arbeta. Systrarna delade sin tid mellan bönestunder och dagliga sysslor. När de skulle delta i de första bönestunderna som hölls i koret tidigt på morgonen använde de sig av nattrappan. Därefter hölls tidebön var tredje timme med avslutning omkring klockan åtta på kvällen före sänggåendet. Då gick man i procession uppför nattrappan till dormitoriet. Det var abbedissan som ledde tidebönerna. Abbedissan skulle också se till att klostrets regler efterföljdes och att disciplinen upprätthölls. Generellt gällde att varken abbedissan eller nunnorna fick lämna klostret utan tillstånd av abboten i Alvastra.
Även om nunnor troligen hade högre medellivslängd än samtida kvinnor så var dödsfall givetvis ofta förekommande i klostret. Vid dödsfall tillkallades en präst och den döende fick möjlighet att bikta sig, få nattvarden och syndernas förlåtelse. Prästen hade också med sig helig olja för att kunna förrätta den ritual som i dagens katolska kyrka kommit att kallas ”sista smörjelsen”. När döden inträtt hölls en likvaka under minst en natt. Begravningen ägde rum så snart som möjligt därefter. I Askeby bars den döda ut genom dödens port, ”porta mortuorum”, den dörr som idag leder in i sakristian. Kistor användes inte, utan kroppen bars på bår och lades direkt i jorden iförd klosterdräkten och insvept i tyg. I Askeby har, liksom i andra kloster, abbedissorna troligen begravts i kapitelsalen.
Läs mer .
Besök det återuppbyggda klostret !