Träskulptur av okänd konstnär, tidigt 1400-tal
Marmorskulptur , sent 1400-tal.
Längst i öster i det som var nunnornas kor står ett altarskåp med en skulptur som föreställer den sörjande Maria. Motivet kallas pietà efter italienskans ord som kan betyda både kärlek, vördnad, medlidande och fromhet. Motivet som också kallas vesperbild är en framställning av den döde Kristus som lagts i Marias knä strax efter det att han har tagits ner från korset.
Själva skåpet är tillverkat i furuträ. På ryggstyckets gångjärn har det tidigare suttit vikbara dörrar, se teckningen från 1846 av Nils Månsson Mandelgren. Maria och Kristus är skulpterade i ekträ. Kristus kropp är framställd på ett realistiskt sätt, Maria är klädd som en furstinna. Över en guldskimrande klänning bär hon en blåfodrad mantel som en gång varit vit. Ett dok med plisserad kant täcker hennes utslagna hår. Hennes ögon är rödgråtna och på kinderna trillar tårar medan hon i djupaste sorg stillsamt betraktar sin döde son.
Eftersom Maria är cisterciensernas främsta beskyddarinna, har helgonskåpet troligen varit placerat på ett Mariaaltare i nunnornas kor. Efter en period av styvmoderlig behandling har det åter fått en framskjuten placering. Kulturhistorikern Mandelgren fann vid sin inspektion i kyrkan 1846 att skåpet låg i kyrkans vedförråd. Kyrkostämman uppmanades att vårda sin klenod, men några år senare beslutade man att skänka pietàn till Antikvitetsakademien i Stockholm, dåtidens motsvarighet till Historiska museet. Det var ett beslut som dessbättre aldrig blev genomfört.
Läs mer om pietàn och i Nytt ljus över Askeby kloster som finns på kyrkans bokbord .