KLOSTRET I ASKEBY OCH ANDRA CISTERCIENSISKA NUNNEKLOSTER I DET MEDELTIDA SVERIGE

Det var titeln på fil dr Ann Catherine Bonniers välbesökta föreläsning i Slotts- och Domkyrkomuseet i Linköping den 30 september. Ann Catherines studier av de sju klosteranläggningarna Vreta, Fogdö/Vårfruberga, Gudhem, Byarum/Sko, Askeby, Riseberga och Solberga visar att det finns stora olikheter dem emellan. Till exempel utmärker sig klosterkyrkorna i Vreta, Askeby och Sko för att ha fungerat både som sockenkyrka och klosterkyrka. På tre platser, Vreta, Gudhem och Vårfruberga anlades klostret norr om kyrkan, inte på den södra sidan som vore det naturligaste. Anledningen var troligen att det där fanns gravar.

Askeby klosterkyrka presenterades särskilt ingående, i synnerhet det mycket speciella västpartiet som bar det sedan länge rivna tornet. Ann Catherine påpekade det ovanliga i att dörren som leder in till det nedre tornrummet är placerad i liv med muren, vilket tyder på att där troligen inte funnits någon dörr från början utan endast en öppen passage till en anslutande gårdsanläggning. Normalt borde dörren haft en i muren indragen placering.

Mycket speciell är också förekomsten av tornets båda rum, eller kapell, och sidotrapporna som förbinder dem. Denna i Sverige unika konstruktion upprepades något senare i Bankekinds kyrka, om än något förenklad. Men vilken funktion har denna  anordning haft? Ann Catherine menar att nunnorna kan ha använt det övre tornkapellet för sina gudstjänster innan det nya koret fanns. För att komma dit utan att se, eller ses av församlingsborna kan de ha använt sydportalen och trappan i sydmuren. Men då frågar man sig: Firade  nunnorna mässa samtidigt som församlingen? Vilka gick i så fall in först? Var det inledningsvis överhuvud taget fråga om nunnor? Eller var det mer en gemenskap av kvinnor utan någon specifik ordenstillhörighet? Det är bara några av alla de frågor som Ann Catherine ställt sig under sin forskning om de cisterciensiska nunneklostren.

Askeby klosterkyrkas byggnadshistoria är komplicerad och om byggnadernas funktion är mycket osäkert. En undersökning av den så kallade Borggården, området mellan kyrkan och den nuvarande församlingsgården, står därför högt på klosterföreningens önskelista.

Innan minglandet vidtog avtackades Ann Catherine med bokgåvor för en generös och tankeväckande föreläsning.